Italian High Renaissance Painter, ca.1430-1516 (b ?1431-6; d Venice, 29 Nov 1516). Painter and draughtsman, son of (1) Jacopo Bellini. Although the professional needs of his family background may have encouraged him to specialize at an early date in devotional painting, by the 1480s he had become a leading master in all types of painting practised in 15th-century Venice. Later, towards the end of his long life, he added the new genres of mythological painting and secular allegory to his repertory of subject-matter. His increasing dominance of Venetian art led to an enormous expansion of his workshop after c. 1490; and this provided the training-ground not only for his numerous shop-hands and imitators (generically known as Belliniani) but probably also for a number of major Venetian painters of the next generation. Throughout his career, Giovanni showed an extraordinary capacity for absorbing a wide range of artistic influences, both from within Venetian tradition and from outside. He also oversaw a technical revolution in the art of painting, involving the gradual abandonment of the traditional Italian use of egg tempera in favour of the technique of oil painting pioneered in the Netherlands. It was thanks to Giovanni Bellini that the Venetian school of painting was transformed during the later 15th century from one mainly of local significance to one with an international reputation. He thus set the stage for the triumphs of Venetian painting in the 16th century and for the central contribution that Venice was to make to the history of European art.  Related Paintings of Giovanni Bellini :. | Saint Zaccaria Altarpiece | Madonna in the Meadow | Madonna with the Child | Crucifixion ew56 | The Doge Leonardo Loredan |
Related Artists:
Jan Rosen
Poland (1854 -1936 ) - Painter
Jan Matejko
Polish Painter, 1838-1893 He studied from 1852 to 1858 at the School of Fine Arts in Krakew and, during this time, started exhibiting historical paintings with the Society of Friends of the Fine Arts there (e.g. Sigismund I Bestowing Nobility on the Professors of the University of Krakew in 1535 (1858; Krakew, Jagiellonian U., Mus. F.A.). After studying in Munich (1859) under the history painter Hermann Anschetz (1802-80) and then briefly and less successfully in Vienna, Matejko returned to Krak?w, where he was based for the rest of his life. In 1860 Matejko issued an illustrated album, Ubiory w Polsce (later editions 1875 and 1901), a project reflecting his intense interest in historical records of all kinds and his desire to promote such interest among the Polish people in an effort to intensify their patriotic feelings. This role first became widely associated with Matejko with his painting of Stanczyk (1862; Warsaw, N. Mus.), the court jester to King Sigismund I (1437-1548), to whom Matejko gave his own features. The jester is presented as a symbol of the nation's conscience
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.